För snäll!?

Detta låter säkert klyschigt men det struntar jag i! Jag mår inte bra och jag måste få ur mig det på något vis. Uttrycket "att vara så snäll så att man blir dum" har jag, som säkert många andra känt någon gång sådär. Jag som person är väldigt osäker, rädd för vad andra ska tycka om mig och har så länge jag kan minnas haft ett väldigt dåligt självförtroende. Detta är något som jag får jobba på varje dag -särskilt att "stå på mig" gällande mina åsikter och annat som speglar mig personlighet. Jag mår uppriktigt sagt skit när jag ser de jag älskar far illa eller på något sätt mår dåligt.
 
En väldigt väldigt nära vän till mig sitter i ekonomisk knipa och har gjort det under en lång tid. För en tid sedan bad hon mig att ta ett lån i hennes namn för att få ihop sitt kaos, då hon själv inte blev beviljad att göra detta -och det gjorde jag. Vi kom överrens om att vi skulle skriva över lånet på henne såsmåningom, vilket jag också vet att vi kommer göra. Men nu blev allt så tokigt. Just i denna veva har CSN skickat ut brev angående mitt studielån som jag nu ska börja betala av - och detta ser ju klart inte bra ut på papper, det ser ju ut som att jag har skulder upp över öronen och när jag nu skulle ansöka om ett nytt billån så blev jag inte beviljad till detta. Det retliga i det hela är ju att jag betalde in de pengar som jag fick ut i samband med att min gamla bil förstördes. Det skulle jag ju aldrig ha gjort, utan jag skulle ju ha använt de pengarna till att köpa en ny bil och ha kvar mitt gamla billån. Jag tyckte ju att det kändes så skönt att göra mig kvitt allt vad som hade med min gamla bil att göra. Jag kunde ju aldrig ha föreställt mig att det skulle bli så här, att jag skulle bli nekad, jag som alltid är så noggrann med min ekonomi. Men men, nu är det som det är. Vi får hålla tummarna att allt ordnar upp sig.
 
Jag blir ju så fruktansvärt låst nu när jag inte har någon bil och det blir väldigt frustrerande emellanåt. Wilma är hemma hos mamma och pappa när jag jobbar -och till och från jobbet kommer jag med antingen buss eller så samåker jag med mamma, som inte jobbar långt ifrån mig. När jag inte jobbar fastnar jag lite grann hos dem, vilket kan vara både jätte mysigt och ibland även raka motsatsen. Jag skulle faktiskt, trots allt som hänt, hemskt gärna vilja vara hemma och sova i min egna säng (eller överhuvudtaget en säng, sover ju på soffan hos mina föräldrar eftersom min lillasyster ockuperade rummet där jag sov innan). Det är så mycket som jag skulle vilja fixa där hemma. Bland det första som jag vill göra är att fixa något slags insynsskydd i vardagsrummet. Jag tycker nu, efter allt det här med inbrottet, att det är obehagligare än någonsin att vistas i mitt vardagsrum.
 
 
 
Bilar..Är absolut inte min starka sida -och att hitta en bra bil som inte har gått allt för långt, helst inte ser ut som en låda och inte kostar en förmögenhet är ju helt sjukt svårt.
 
 
 
 
 En Volvo S60. 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0