After rain comes sun?

 
 
""My 2015 could have been started in a million different ways but somehow I must´ve been doing something really really wrong, cause my year ends up with tragedi after tragedi""
 

Just denna kväll är en sådan där kväll då allt tugnt kommer ikapp en på något vis. Vissa kvällar hanterar man det bättre än andra och så finns det de där kvällarna då man undrar om det ens är lönt att fortsätta kämpa -att vara stark, att fortsätta hoppas och tänka att det kommer nog bli bättre. Jag har haft mig ett par rediga motgångar nu under en period och är väl inte alldeles i form ännu. Året började så fint så med att jag hade inbrott hemma hos mig. Har flyttat till markplan, vilket jag nog bestämt inte har nämnt här. Finemang tänkte jag, då kan jag plantera blommor till våren och så kan Wilma bajsa i trädgården när det regnar. Fint sa också tjuven/ tjuvarna som tog med sig mina juveler och lite annat som det tyckte var fint. Så det där blev ju ingen vidare hit. Att bli av med i stort sett vartendaste litet smycke man äger är ju jobbigt i säg för att inte tala om allt pappersarbete som följs av detta respektlösa och idiotiska beteende. Blanketter där man helst ska komma ihåg och uppskatta smyckets storlek (gärna rita en bild också, lite tjeckt sådär), vikt. Är smycket en gåva? Från vem? -Telefonnummer och adress till denne. Gärna rita en bild på hur denna personen ser ut för vidare koppling samt identifering. Nä, ok då, det sistnämnda var väl lite och ta i kanske. Men vikt(!?) Hur i heliga Makedonien ska jag veta/ komma ihåg allt det här. Självklart så förstår jag ju innebörden med all denna nödvändiga information men det blir verkligen SÅ tungt, särskilt när man blir tvungen att tänka till ordentligt på vad man har förlorat.
 
Ok, det var det.
 
♥ ♥ ♥
 
-Först hade jag faktiskt en bild på min bil här ovan, eller ja det som var kvar av den men det var så sjukt dålig upplösning på den bilden så jag bestämde mig för att det var finare utan den. Precis en vecka efter inbrottet, när jag är på väg hem till mamma och pappa så bestämmer sig en långtradare för att gena lite tjeckt i en rondell. Just i denna rondell vid samma tidpunkt kör jag och eftersom att långtradarmannen inte såg mig så är min bil numera ett minne blott. Jag klarade mig fint, sträckte till nacken lite grann bara men var nog mest chockad och framförallt ledsen. Vittnet, han som körde bakom min bil kunde inte förstå varför jag var så ledsen. Det var ju bara en bil tyckte han. Haha, stackarn. Det skulle han aldrig ha sagt. Han fick stå en stund och lyssna på mig om hur min vecka hade varit. Han tog det bra. Långtradarmannen däremot var inte av den så snälla varianten. Han sa till mig att det var mitt fel att detta hände eftersom att man ska ha respekt för sådana här stoooora fordon i trafiken. Himmel, vad jag blev ledsen. Hur som haver så bedömde försäkringsbolagen honom som ensam vållande till olyckan och jag fick ut en hyffsat bra summa för bil samt självrisk. Så IN YOUR FACE långtradarmannen!
 
Visst kändes det lite sorgligt när man fick besked om att de inte kunde göra något vid bilen för att den var mer eller mindre skrot -men samtidigt kändes det också skönt att försäkringsbolaget köpte ut bilen av mig och jag fick en såpass summa att jag kunde betala av det som återstod på billånet och även de kostnader som jag hade kvar att betala på reparationskostnader. Vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag har lagt på den bilen just i reparationskostnader. Känns som att det alltid var något som var fel på den bilen, så det fanns kanske en mening med att det blev som det blev tänker jag. 
 
 
 ♥ ♥ ♥
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0