Min gastric bypass 2013.09.18 i Kristanstad

 
 
 
 Klockan 13.02 den 17/9 avgick mitt tåg från Halmstad mot Kristianstad. Tåget stannade i Lund där jag fick byta till ett annat tåg med hjälp utav mammas hjälp, som kom ner ifrån sitt jobb som ligger alldeles intill stationen. (Haha, jag har aldrig sett mamma springa så fort. Vi hade bara en minut på oss nämligen) ♥
 
Efter en härlig promenix i det härliga höstvädret hittade jag äntligen hittade fram till hotellet där jag skulle bo.
 
Ett minimalt litet rum.. 
 
 med en pytteliten tv :) Jag var framme här vid 16.00 tiden och tyckte då att det kändes väldigt långt kvar fram tills läggdags så gick jag bort till MAXI en sväng och köpte en tidning och ett nagellack :)
 
Innan jag gick och la mig skulle jag duscha i Hibiscrub, vilket jag också skulle göra på morgonen därpå. Efter duschen kröp jag ner i sängen och kollade på idol, sedan somnade jag som en stock och sov ända fram tills dess att klockan ringde.
 
 Sjukhuset låg alldeles intill och när klockan var 10.15 (skulle inte vara där förrens 11 egentligen) kunde jag inte hålla mig längre, så då knatade jag bort till sjukhuset. 
 
Det var inte alls särskilt svårt att hitta till avdelningen och när jag väl kommit in så fick jag sitta och vänta ett tag. Under tiden jag satt där och väntade så lunkade det förbi ett par kvinnor med sina droppställningar och de såg...något sådär tagna ut. När jag satt där och funderade på hur jag skulle må efter operationen så kom det en man och satte sig brevid mig, detta var narkosläkaren. Han frågade om jag var redo och berättade lite om hur dagen skulle se ut. Min operationstid var efter lunch sa han, runt kl. 13.00. Han berättade också vilka komplikationer som kan uppstå i samband med operationen. 
 
 
 
11.10 kom det en sjuksköterska som visade in mig i ett rum för vägning samt lite information. Tankar som "tänk om vågen där hemma visar helt fel och jag inte har gått ner tillräcklligt" började flyga runt i huvudet på mig. Men jag hade klarat mig, målvikten var 108kg och jag hade gått ner till 102,7. Woho, hejja mig!
 
  
 
Sedan visade hon in mig i mitt rum där jag fick byta om till operationskläder. Sedan kom hon in och försökte sätta en nål i armen på mig vilket naturligtvis inte gick, så hon fick sätta den i handen istället. AJ! Sedan kopplade hon på droppet. Fick ett par tabletter också som jag skulle skölja ner med någon äcklig sörja. I väntan på min tur så tog jag mig en liten lur. ZzZz
 

Mycket riktigt, klockan 13.00 kom narkosläkaren in och väckte mig och sa att det var min tur. Masade mig in på toan med droppställningen och kissade lite. Sedan körde vi tillsammans ner sängen till operation och här gick det undan vill jag lova! Haha! Väl uppe på operationsbordet ploppade det upp en massa huvud som sa att de hette en massa olika namn. Ben och armar spändes fast och jag började nu faktiskt att känna mig lite illa till mods eftersom alla drog och slet i mig på samma gång och allting skulle gå så himla fort. En kvinna berättade att medlet som de skulle spruta in i handen kunde göra lite ont. -Jaha, tänkte jag och spände mig ännu mer och väntade på att det skulle göra ont. En känsla av att det spänner i handen är det sista jag minns innan jag somnar.
 
När jag sedan vaknar till liv igen, efter vad som inte alls kändes som särskilt lång stund, befinner jag mig nu på uppvaket. Jag sover och sover och sover lite till. Jag får flytta över till en fåtölj och sover ännu lite till. Efter någon timma eller så (eller vad vet jag, jag har inte en jäkla om hur länge jag satt och sov i den där fåtöljen) fick jag med hjälp av en sjuksköterska vingla in till mitt rum och ni kan ju gissa vad jag gjorde där..Jo jag sov :) Allt var frid och fröjd men framåt kvällen började jag att må fruktansvärt illa och jag klökte och klökte och mådde skit rent ut sagt. Detta höll i sig hela natten och fram tills torsdag eftermiddag så det blev ingen hemgång för min del utan jag fick bli kvar en natt till vilket såklart inte var så kul. 
 
En ny Sara vaknade upp fredag morgon och efter en härlig dusch, ett informationsmöte och träff med läkare så fick jag äntligen åka hem ♥ 
 
 
 
THE END
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0