Egen dator

 
 
 
Behöver en egen dator, har ingen egen utan brukar alltid låna mammas. Hon har en har en sådan här (se bild). Jag funderar på att skaffa mig en likadan (när jag sparat ihop till en vill säga om, vilket antagligen dröjer lite, hihi)
 
 
 
 

Glädje!

BÄSTA SARA/ MARIE
Välkommen till S:t Lars väg 45b, Lund. Mottagningsbesöket gäller ställningåtagande till obesitasoperation. Vi finns på plan 1, Aleris.
Du är bokad 2013-08-15 kl 12.30.

Idag ramlade ett mycket efterlängtat brev ner i brevinkastet! En kallelse, från Alertis i Lund. Jag kände mig som ett barn på julafton när jag rev upp kuvertet, fylld med förväntad och glädje. Haha. Äntligen! I kuvertet fick jag med en hälsodeklaration (som jag redan börjat fylla i) samt en blodprovsremiss. Så måste ringa och boka tid för provtagning. Vad jag förstår det som, så kan jag få besked om jag får göra operation eller inte efter samtal med läkare, sjuksköterska, dietist och kirurg då den 15:e. En himlans massa människor! Blir jag antagen får jag operationsdatumet då (!)

Vad härligt, ännu ett steg i rätt riktning! Det behövdes, min tillvaro har väl varit si sådär då jag i princip varit sängliggandes pga ryggskott. Nu börjar nedräkningen inför den 15 augusti.

/ S a r a

Höstväder!

Regnet det vräker ner utanför fönstret och idag känns det nästan som att hösten redan har kommit, alltså en typiskt svensk sommardag! Pappa och lilla Siri har somnat på soffan och jag sitter halvt galen framför datorn och försöker förgäves få till en sådan där tjeck lite större profilbild. Men icke! Får ta det en annan gång.


Bästisar!
 
 
 

Min älskade hund

Det här är Wilma, min älskade hund som funnits vid min sida i vått och torrt genom många år! Min absolut bästa vän som jag älskar mer än vad ord kan beskriva <3
 
 
 

Lite om mig

Namn: Sara
 
Ålder: 26
 
Bor: I en 2:a i Halmstad tillsammans med rottweilertiken Wilma 7 1/2 år.
 
Gör: Läser till undersköterska
 
Fritid: Umgås med familj, vänner, "utflykter" med Wilma, läser gärna en bra bok elller ser en bra film. Blir dessvärre mycket plugg nu när jag läser.
 
Mysfaktor: Härliga sommarkvällar på uteserveringar, grilla vid stranden, mysa till det hemma i soffan med en mysig go filt, tända ljus och en bra film.
 
Resor: Grekland 2005, Turkiet 2009, 2010, 2011 och 2012, Spanien 2010, Kosovo 2011, Tyskland (ett flertal gånger), Danmark (ett flertal gånger) Verkligen älskar att resa och hoppas på att kunna gör en resa till något varmt, härligt land när jag är klar med utbildningen. 
 
Intressen: Kläder, smink, inredning, vovvar m.m 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Some good news!

I onsdags kväll när jag kom hem möttes jag utav detta brev när jag kom innanför dörren. I brevet framgick det att sjukhuset i Varberg tyvärr inte kunde ta emot mig inom 90 dagar och att jag därför skulle kallas antingen till Stockholm eller Lund/ Kristianstad i Skåne för behandling/ vård. Jag skulle ringa ett nummer för mer info vilket jag också gjorde! Så..jag kommer nu bli kallad till sjukhuset i Kristianstad inom 90 dagar för att där tala med en läkare som ska besluta om jag är "godkänd" för operation. Hoppas hoppas hoppas!
 
 
Ett steg i rätt riktning! :)

2013-05-29

 
 

 
 
Min vikt vid läkarbesöket 2013-05-29
 
Vikt: 105 kg (BMI 35)
Längd: 173 cm
 
 

 
 
 

Remiss skickad!

Igår (måndag den 10/6) fick jag ett brev utav min läkare. Han skrev att mina prover var bra samt att min remiss för eventuell GBP var skickad till Varberg, och skrev att han hoppades på att jag skulle bli kallad till ett besök. Han är snäll min läkare. Jag har gått till honom sedan barnsben och är honom oerhört tacksamt då han lyssnat och hjälpt mig genom åren. Jag upplever att de flesta andra läkare inte lyssnar, eller drar sina egna slutsatser om eventuella sjukdomstillstånd kanske man kan kalla det, utan att egentligen fastställa detta via exempelvis röntgen, ultraljud etc. och på så vis orsaka ett onödigt långt lidande. Jag opererades 2008 för diskbråck och var då 20 år gammal. I ungefär 1½ års tid gick jag med outhärdiga smärtor i ryggen, jag gick till olika läkare gång på gång men blev dessvärre alltid hemskickad med recept på recept på tabletter som inte hjälpte något vidare. Minns även att jag blev skickad till en kiropraktor (!) Kan det verkligen vara bra om man har dikbråck!? Ingen röntgen, eller något annat som kunde fastställa varför jag egentligen hade så ont som jag hade. Slutligen blev ryggen så felställd på grund av min smärta. Såg ut som en ostbåge ungefär fick jag höra. Ialla fall gick det så långt att diskbråcket i min rygg sprack. Jag och mamma åkte upp till akuten (ovetandes om att mitt diskbråck nu spruckit) Där fick jag göra en rutinkoll av ryggen (som jag vid detta laget kunde utantill) Blev återigen hemskickad. Senare samma dag befann jag mig återigen på akuten och var inte hemma förrens ungefär 2 veckor efter detta. På magnetröntgen visade det sig att jag hade ett diskbråck, som sträckte sig över flera nivåer i ryggen och som hade spruckit. Jag opererades och var uppe och gick bara några timmar efter, smärtfri. Ostbåge-Sara fanns inte längre!

2 år senare fick jag gallsten som jag gick med i över 1 års tid (!) Jag fick bland annat diagnosen magkatarr, tror jag att det var och medicinerades för detta. I efterhand läste jag på medicinburken att denna medicin kunde framkalla gallsten, vilket antagligen inte var så bra att jag åt eftersom jag redan hade gallsten! Tokigt!

Idag fasar jag lite för att bli sjuk, då det känns som att hjälpen är så långt bort och att man måste kämpa så hårt och så länge för att bli sedd, hörd och framförallt tagen på allvar. Jag vet inte om jag är ensam om att känna så här, men till slut så kommer man ju till det skedet där man ger upp och hellre är sjuk för att man inte orkar göra sig betrodd hos olika läkare. Så ska det väl inte behöva vara!? Livskvalitet bör ju iallafall finnas inom räckhåll.

Nog om detta! Nu ska jag ägna mig åt det som innebär livskvalitet för mig, nämligen umgås med min familj :)

/ S a r a

H e l s i n g b o r g

Träden svischar förbi utanför fönstret. Solen skiner. Jag känner mig glad. Idag är en bra dag! Sitter på tåget mot Helsingborg för att träffa mina fina vänner Diana och Cecilia <3  

Gastric bypass - Skönhetsoperation?

Hur kommer det sig då att jag vill lägga mig under kniven och utsätta min kropp för detta?
Ja, var ska jag börja? För det första är det inte ens säkert att jag blir godkänd för operation, då mitt BMI "bara" ligger på 35, vilket oftast är minimum gräns för vilka som anses vara godkända kanidater. Efter många års brist på livskvalitet, då jag råkat ut för en rad olika sjukdomar/ tillstånd (och då vill jag tillägga att jag bara är 26 även om det låter som om jag vore det dubbla) så känner jag mig nu mer än någonsin redo för att ta emot allt som livet har att erbjuda men känner att min övervikt synkar mig. Jag är nu större än vad jag någonsin varit och en så simpel sak som att handla är jobbigt, då jag ständigt oroar mig för att springa på någon bekant eller så. Jag skäms! Jag vill inte se ut så här. För att inte tala om kläder. Jag som förr älskade sommaren tycker nu mest att det är ett elände. Jag går omkring i mina svarta leggins och stora långärmade tröjor, hur varmt det än är för att jag återigen skäms över min kropp och försöker därför dölja så mycket det bara går. Usch, vilken gnällspik jag låter som nu! Saken är ju den att jag försökt så många gånger att själv få bukt på min övervikt utan fasthållna (säger män verkligen så, fasthållna?) resultat.

Jag vill börja leva, slippa skämmas och trivas med hur jag ser ut och inte allra minst känna att jag har en god livskvalitet samt en god hälsa - därför anser jag mig det vara värt att göra denna operation.

/ s a r a

Gastric bypass

2019-05-29 ansökte jag återigen (andra gången nu) om att få göra en gastric bypass. Remiss har skickats till Varberg. 4 dagar sedan nu.

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.

RSS 2.0